Livet på landet - och i stan

Igår gjorde jag en spontanare och drog in till stan efter dagens jobb. Insåg plötsligt att det är sista veckan för ’Karl-Bertil Jonssons Jul’ på Scalateatern som jag så gärna ville se! Jag fick tag på en biljett och dessutom finfint sällskap av bästaste barndomsvännen med pojlvän. Lyx!

Det var en underbar föreställning och att dessutom vara på Scala med hela viben av urban, avspänd ’klubb’ gör mig så glad. Ett sånt galet bra ställe ni har skapat, Dorsin & kompani!! Efter påfyllning av vänskapshäng, lite möten med kollegor i vimlet och underbar, rolig och knäpp teater kastade jag mig iväg till 22.09-tåget mot Uppsala för vidare färd med Upptåget mot de Uppländska slätterna och byn Film.

Kontrasten med mitt gamla liv i stan blir än mer uppenbar när jag kliver av, som enda passagerare, vid Skyttorps pendeltågsstation och traskar till min lilla rallybil, som troget väntar på pendelparkeringen. Temperaturen har sjunkit till 11 minus och snön knarrar under fötterna. Ovanför lyser månen från en stjärnklar himmel.

Det har snöat igen och lilla Cay (som min bil heter, efter bokstäverna i registreringsnumret, om nån undrade ;) måste borstas av och skrapas. Igen. Det är tredje gången idag. Där står jag, ensam under månen, på en tom pendelparkering och skrapar frostiga bilrutor. Sen sätter jag mig med värmen på full blås och susar hem genom snötäckta skogar mot Prästgården och värmen.

Och jag gillar det. Jag älskar att köra på de där slingrande vägarna med min lilla bil och lyssna på podcasts med kloka människor. Närvarande körning på vägar som aldrig blir tråkiga. Det känns för det mest som vardag numera, men efter en kväll som igår så blir kontrasten så tydlig. Wow! Här kör jag.. Stället för att hoppa på tunnelbanan och åka ’hem’ till Söder. Istället för kanske 20 minuter till Hornstull, så tar det nu ungefär 2 timmar från dörr till dörr om jag tar tågen.

Det är klart det är skillnad och jag är ju inte alls så mycket i stan som jag var. Självklart. Men det är inga problem att ta sig in, och kör jag hela vägen, som jag gör ibland, så tar det kanske 1,5 timme och utan trafik går det snabbare. Och när jag kommer hem möts jag av den underbara miljön och livet vi börjat skapa, med Stina, med lugnet och fågelsången, brasor på vintern och trädgård med trädgårdsland på sommaren. Ett helt nytt liv på många sätt.

Men, tycker jag ändå, med det bästa av mitt gamla liv kvar. Fina Stockholm, med vänner, kollegor och roliga jobb finns där, tillräckligt nära för att jag ska kunna åka in över dagen och tillräckligt långt borta för att jag ska kunna landa härute och höra mina egna tankar. Tillräckligt mycket space för att idéer ska få tid och plats att växa. Och ett lugn som en, annars lättspeedad, själ som jag kan ha svårt att hitta…

Jag älskar det. Och utmaningen det här året, känner jag, är att fortsätta lägga balansen mellan mina världar på plats, så att dom ger energi till varandra. För jag behöver verkligen cityviben och allt vad stan erbjuder. Också. Går jag härute för länge så är det som om jag sakta glider längre bort från allt det där och börjar tro att jag är avskuren. Funkar inte.

För efter dom här åren här ute så känner jag mig mer och mer sugen på att kasta mig in i spännande projekt i stan igen, i kombination med livet härute. Vet inte riktigt vad det innebär än, men vill bara slänga ut den önskan i etern. Jag är här och jag är gärna med. :)

Men just idag är det landet som gäller. Arbete hemifrån på alla mina projekt. Och så lite skottning. Igen. ;)